Förlossningsberättelse 2.0

Vi hade BF 24/12 -16 men runt kl 00:00 natten till den 13/12 började mina värkar, väldigt behagliga sådana, de kändes mer som molande mensvärk och jag kunde ganska enkelt sova mig igenom de första 5 timmarna. Vid 05:30 hade de tilltagit litegrann men vi gick upp och gjorde oss iordning, Leia hade lucia med dagis och vi åkte ut för att se på. Där stod jag med värkar var 3:e minut och allt starkare, det blåste och var kallt men jag tänkte att det nog gjorde gott att stå upp en stund och få nytta av tyngdlagen. Luciatåget var såklart de finaste jag sett och jag var glad att jag kunde vara med och se på.


När vi kom hem igen stupade jag i sängen, värkarna avtog litegrann och jag gick upp och åt frukost, tog en dusch och hann tänka att det nog bara var jobbiga förvärkar. För säkerhets skull gick jag och lade mig igen runt 10.00 för att vara så utvilad och stark som möjligt om en eventuell förlossning trots allt skulle komma. Värkarna fanns där, dom blev starkare och starkare, vid denna tidpunkten började jag andas mig igenom de, fast nu kunde det dröja upp till 10 minuter mellan värkarna. De kommande 2 timmarna var ganska lugna men jag såg ett tydligt mönster i värkar betet, de blev tätare och tätare igen.

12.00 ringde jag till förlossningen för att höra mig för, här hade vi ungefär 3 minuter mellan värkarna igen. Vi kom fram till att vi skulle avvakta fram mot kvällen för att se om de skulle avta igen. De kommande 6 timmarna låg jag i sängen, andades och klockade värkar. Jag slumrade till ganska bra mellan värkarna trots att det bara rörde sig om minuter. De blev aldrig tätare än 3 minuter men runt 18.00 beslöt jag mig för att åka in till förlossningen då de trots allt blev starkare för varje timme som gick.

Efter undersökningen visade det sig att jag var öppen 4 cm och de såg att jag var inne i ett värkarbete så vi fick stanna kvar, 19.00 skrevs vi in och jag gick ganska direkt in och duschade med det varmaste vattnet som gick att få, strålen riktade jag ganska uteslutet mot magen och svanken där jag nu också började känna av värkarna.

21.00 hoppade jag upp i sängen och en ny undersökning gjordes - 5cm. Här tappat jag hoppet en smula, 1 cm på 2 timmar. Ahja, jag hade klarat det ganska bra hittills så det va väl bara att fortsätta dårå. Linus frågar hur lång tid detta kan komma att ta (med tanke på förra förlossningen som var så himla utdragen) och den äldre barnmorskan svarar att vi har bebis innan frukost, men kanske till och med innan midnatt. Linus blir lite exalterad över att det kunde bli på självaste luciadagen.

22.00 konstateras det att jag har etablerat värkarbete, här omkring börjar jag också be om lustgasen. Den hjälpte dåligt och ganska omgående bad jag om ökad mängd, upprepade gånger. Härifrån eskalerade det ganska snabbt i styrka. Min fantastiska barnmorska frågar om jag inte ska ha en epidural trots allt men efter noga övervägande tacka jag bestämt nej. Jag kände mig som superwoman där ett tag.

Härefter har jag dålig koll på tider och hur öppningsskedet gick men jag satte mig på en pilatesboll en stund för att snabbare få ner bebisens huvud. När jag satt där och gungade fram och tillbaka samtidigt som jag lutar mig över sängkanten och har lustgasen i högsta hugg tycker jag lite synd om mig själv. "Efter detta förtjänar jag en jättebra julklapp" säger jag till Linus. Han svar minns jag inte, jag fick en värk och försvann in i dimman av lustgasen igen. Värkarna kom så snabbt och häftigt att jag inte riktigt hann med att börja andas i lustgasen innan toppen av värken var nådd, så till slut andades jag i masken hela tiden. Resultatet av det var en ganska frånvarande morsa. Jag svävade på mina egna moln och upplevde världen lite som jag själv ville.

23.00 ville jag krysta, ni vet som när man kräks, det går av sig själv. Vattnet hade fortfarande inte gått. Upp i sängen för en ny undersökning. Fullt öppen. De beslutar sig för att ta hål på hinnan och ut forsar vattnet.

Några minuter senare gör värkarna så ont att jag skriker efter epidural. Barnmorskan säger att det är dags för bebisen att komma ut nu och därmed är det för sent för en epidural. Uppgivet säger jag att jag inte kommer klara det. Barnmorskan håller inte med. Vi gnabbas ett par vändor om hurvida jag kommer klara det eller ej, jag avslutar med att en våg av krystkänslor kommer över mig, det går inte att hålla emot länge, nu vill hon ut.

23.35 får jag min första krystvärk och allt jag minns är att jag skriker i slutet av värken innan jag faller tillbaka i sängen.
Värk nummer 2 är en repris av den första. Jag ombeds hålla emot och inte krysta - jag lyder.

23.41 krystar jag för tredje gången och ut kommer en blå liten bebis som läggs på mitt bröst. Lova Elna Linusdotter är född, 52 cm och 3770 g kärlek.

Skriv inläggstext 


Förlossningen -som jag minns den

Det började natten till den 11 Augusti. Jag kände igen känslan, fast nu var den starkare -jag hade fått min första riktiga värk! Jag försökte sova vidare, men sedan kom det en till och efter den kom det en till och så fortsatte det hela natten. Det var inte regelbundna värkar och vattnet hade inte gått, och det gjorde ju inte så himla ont heller så jag tänkte att det nog kunde vänta med att ringa till förlossningen. Jag kommer ihåg att jag tänkte att detta skulle bli lätt som en plätt.
 
På morgonen hade det lugnat ner sig, jag kunde äntligen sova och det gjorde jag rätt i för på kvällen kom det igång igen, denna gången något starkare än tidigare. Nu tänkte jag att det minsan skulle bli bebis på natten. Tji fick jag! Kommande 6 dygn var fulla av värkar, något oregelbundna men starkare och starkare blev dom.
 
2 gånger under dessa 7 dygnen åkte vi in till BB och båda gångerna sa de att det inte var igång på riktigt. Första gången vi kom in var jag öppen 1 cm. 1 cm? Här började jag ana att jag hade ett rent helvete framför mig. Jag fick med mig tabletter hem som skulle göra att det stanna av lite så jag kunde få lite sömn, för det var ingenting jag hade fått mycket av. Sömn fick jag dock inte många timmar och stannade av gjorde det inte heller.
 
Andra gången vi åkte in var jag öppen 2 cm. Jag ville skrika rakt ut! Jag var så trött. Jag ville bara få detta överstökat. Frustrationen var total! Denna gången fick vi dock stanna kvar på sjukhuset över natten. Jag fick morfin för att kunna slappna av och sova. Thank god! Jag sov däremot inget vidare men jag kände mig avslappnad mellan värkarna som inte var så påtagliga längre. På morgonen dagen efter fick vi frukost. Härligt, tänkte jag, vi får stanna kvar. Det fick vi inte.
 
Väl hemma försökte jag med allt. Duscha, bada, gå, vagga, sitta, ligga. Ligga! Harre gud vad ont det gjorde att ligga ner när värkarna kom, det var fruktansvärt. Vid denna tidpunkten var jag helt slut, jag var less på allt. Jag var nästan arg på bebisen inne i magen, här hade jag slutat röka, hållt mig undan alkohol, stått ut med konstant nästäppa och halsbränna i 9 månader. Varför gjorde hon såhär mot mig?
 
Natten till den 18:e augusti var fruktansvärd. Jag halvlåg i sängen och kämpade mig igenom värk efter värk. De kom och gick med 2-5 minuters mellanrum. Ont gjorde det. Hiskeligt ont! Jag sa till mig själv att ta en timme i taget, så var det snart morgon igen. Linus sov. Den jävlen bara låg där och sov. Jag var så arg och avundsjuk på honom.
 
Morgonen kom och jag var helt förstörd. Jag grät och grät. Jag ringde min mamma som snabbt kom över till mig. Tänk att man kan vara 24 år gammal, påväg att få sitt första barn och ändå bara villa ha sin egen mamma. När hon hade kommit kände jag mig lugnare, men värkarna fortsatte och de började göra väldigt, väldigt ont. Mamma ringde till förlossningen och som den beskyddande mor hon är lät hon dom veta att jag minsan skulle få komma in och få hjälp, för såhär skulle jag inte behöva ha det längre.
 
När vi kom fram 12:00 möttes vi av en fantastisk sköterska som var så himla förstående och lugnade mig direkt genom att bara säga "jag förstår, vi ska hjälpa dig". Jag började med att ta ett varmt bad men det lindrade ingen smärta alls. Ganska snart gick jag upp från badet och in i mitt rum till min älskade lustgas. Tacka gud för lustgas säger jag bara! Plötsligt blev allt mycket lättare, återigen kände jag att detta skulle bli en dans på rosor.
 
Två timmar senare tog de hål på fosterhinnan och satte dropp för att skynda på förloppet. I samma veva kom Linus in till BB och avlöste min mamma. Jag andades på med min lustgas, den var som fastlimmad i ansiktet på mig. Omkring 18:00 bad jag om en epidural som jag ett par minuter senare också fick. Skönt! Ett par timmars lyx kändes det som. Den här dansen på rosorna håller i sig, detta klarar jag galant tänkte jag.
 
Nåja, krystvärkarna kom 22:30 och jag fick en chock! Jag blev rent av panikslagen. Jag kunde aldrig i min vildaste fantasi föreställa mig att man kan känna en sådan smärta. Det var som om kroppen gick på autopilot, jag hade ingen kontroll, jag bara hängde med. Ni vet när man sätter i halsen och börjar hosta - det är i princip omöjligt att inte hosta. Så var det! Det var omöjligt att hålla emot. Trots detta var jag så otroligt trött, min kropp orkade inte mer, jag var fysiskt utmattad efter alla dessa dygnen med minimal sömn och vila. Att dom sedan tog bort lustgasen från mig gjorde inte saken bättre - jag blev arg som ett bi!
 
Ca 23:00 sa de till mig att sugklockan skulle tas till. Gud vad skönt, tänkte jag, då slipper jag göra jobbet! Riktigt så lätt var det dock inte. Det kommer in ett helt gäng i rummet, en av dom har gummistövlar på sig. En något äldre kvinna ställer sig vid min vänsta sida, hon trycker för kung och fosterland på min mage. 2st står vid mina fötter, en annan uppe vid mitt huvud och en står brevid Linus, på min högra sida. Kvinnan med gummistövlarna är hon som har hand om sugklockan. När hon börjar slita och dra tänker jag att det ser groteskt ut. Tanken övergår snabbt till panik, ren och skär panik. Det gjorde så fruktansvärt ont att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Jag skrek och skrek, jag bad om ursäkt för att jag skrek också skrek jag lite till. Jag har aldrig hört ett så högt skrik i hela mitt liv. Jag tittar upp på Linus som ser livrädd ut, han håller min hand och jag kramar om den så hårt att jag trodde jag bröt alla ben i den, nu är min tid kommen, tänkte jag.
 
23:11 tittar lilla Leia ut. Äntligen! Äntligen är det över. Jag överlevde!
"Ungen skriker ju för fan inte, varför skriker hon inte"
Jodå, det kom snart ett ljuvligt skrik och sedan lades den finaste lilla bebisen på min mage. Navelsträngen var ganska kort, så innan hon fick komma upp på bröstet till en puss-sugen mamma fick hennes pappa klippa navelsträngen.
 
Det är helt otroligt hur snabbt all denna smärta bara försvinner. Jag personligen tror att det faktiskt fortfarande gör ont, men i jämförelse med vad som var bara ett par minuter innan är det ingenting man reflekterar över. Det var dock inte över riktigt än. Moderkakan skulle tydligen också ut, jag som trodde att den liksom bara trillade ut hade helt fel. Det drogs och drogs, krystades och krystades och sedan var den ute. Klart? Nej, sedan skulle det ses efter så att inga rester fanns kvar. Barnmorskan sa "jag ska bara känna lite på magen här". Känna lite? Vad menar hon med det? Har hon ingen verklighetsuppfattning? Hon tryckte ner båda händerna så hårt att det kändes som hon var bak vid ryggraden på mig. Jag höll andan och blickade bort mot mina två fina någon meter bort. 3 gånger upprepades detta och sedan var jag fri!
 
 

BF -1

Natten till lördagen hölls det låda där inne i magen. Jag fick uppleva värkar, eller förvärkar (skillnaden?) hela natten, det kom och gick likt mensvärksattacker med 15-20 minuters mellanrum. Men så vid 07:00 slutade det tvärt. Under dagen hade jag en del känningar, men inte alls i närheten av det som skedde under natten.
 
Inatt kom det igång igen. Det började vid 02:00 med att det knäppte till långt ner i magen och tätt därefter kommer en sån där värk igen. Denna gången mycket starkare. Det gjorde ont. På riktigt. Sedan fortsatte det med lite blandade värkar. En del långa, en del korta. En del starka, en del svaga. 06:30 gav jag upp hoppet om sömn, gick på toa och möts av en otäck syn. Jag blir lite rädd till en början, men förstår ganska snart att det bara var slemproppen som gått.
 
 
Det betyder att lilla grodan åtminstonde börjar fatta galoppen.
Bra -Då kör vi!

Vecka 40

BEBISEN

Nu är barnet helt utvecklat och redo att komma ut vilken sekund som helst. Trots detta kan barnet stanna kvar i två veckor till. De flesta barn föds på natten. Barnet kan väga allt mellan 2,5 och 4,5 kilo och vara 46-55 centimeter långt. Nu är det trångt därinne.

DU

Har barnet inte kommit än? Känns det frustrerande? Ta det lugnt. Även om det känns omöjligt, försök fokusera på något annat än förlossningsdatumet. En graviditet varar allt från 37 veckor+0 dagar till 41 veckor + 6 dagar. Passa på att vila och äta mycket kolhydrater innan förlossningen så kommer du att orka bättre. Sov, sov, sov eller vila om du inte kan sova! Du behöver alla krafter. Under det aktiva skedet av förlossningen gör du av med lika mycket kalorier som en maratonlöpare gör av med varje timme. Dessutom kanske du kommer att vara vaken i ett dygn kring förlossningen.


Vecka 39

BEBISEN

Barnet är ungefär 50 centimeter långt och väger ungefär 3450 gram. Det har vuxit färdigt nu men kan fortsätta öka i vikt. Allt handlar nu om att förbereda sig på livet utanför din trygga mage. Barnet producerar fett för att klara sig i kylan utanför magen. Levern och hjärtat lagrar näring för att ta till vid syrebrist under förlossningen. Näringen hjälper även det nyfödda barnet att klara sig utan föda det första levnadsdygnet.

DU

Symfus-fundus är nu 33-38 centimeter. Kanske du känner dig som en jätte. I början av graviditeten är livmoderhalsen riktad bakåt för att hindra att öppningen vidgas. Nu ändras riktningen och livmoderhalsen kortas ner några centimeter. Du kan känna dig tung och trött samt ha kraftiga förvärkar. Men härda ut, snart är förlossningen här.

Vila!
Vila så mycket du kan, du behöver alla krafter. Har du svårt att sova på natten, ta igen det på dagen. Det gör inget om du vänder på dygnet, det kommer du i alla fall att göra när barnet är ute. Bättre att ständigt vara så utsövd som det går, eftersom du inte har någon aning om när förlossningen sätter igång. Kanske får du inte sova på 24 timmar om du har en lång latensfas med värkar som håller dig vaken. Så sov så ofta du bara kan innan! Har du svårt att sova - vila istället.

 


Vecka 38

 

BEBISEN

Nu är bebisen ungefär 50 cm från topp till tå och väger omkring 3.1 kilo. Den växer fortfarande även om den egentligen redan är redo att födas.

De senaste veckorna har bebisen samlat på sig avfall i mage och tarmar. Detta avfall kallas för beck och är grön-svart, och består av hudceller, lanugohår och annat material som bebisen svalt. Detta är den första avföring som bebisen kommer ge ifrån sig efter förlossningen. Ibland händer det att bebisen släpper becket ifrån sig redan i magen och kommer då ut delvis täckt av grön-svarta restprodukter. Särskilda åtgärder vidtas av vårdpersonalen om detta skulle vara fallet.

Om det är en pojke så skall hans testiklar vandrat ned i pungen vid det här laget och när den föds bör båda vara på plats. Hos omkring 1% av alla pojkar som föds har ännu inte testiklarna vandrat ner. Eftersom detta kan orsaka infertilitet och öka risken för testikelcancer så undersöker barnmorskan pojken efter förlossningen.

Bebisens huvud är mjukt och formbart på grund av de s.k. fontanellerna som kan liknas vid rörliga plattor, som ännu inte är sammanvuxna. Dessa är till för att huvudet skall kunna deformeras något för att enklare kunna passera ut genom födelsekanalen. Detta är normal och inte farligt för bebisen, men kan göra att huvudet ser lite underligt ut direkt efter förlossningen, men det återgår snart till normal form.

Ögonen saknar ännu tårkanaler, vilka utvecklas först några veckor efter förlossningen.

DU

Innan dina förlossningsvärkar börjar kan det hända att du upplever förvärkar, vilka inte skall förväxlas med Braxton-Hicks-värkar. Dessa förvärkar hjälper till att utvidga livmoderhalsen och förbereder vattenavgången. De kan försvinna om du ställer dig upp och går omkring en smula. Övre delen av din livmoder är nu 16.5 - 18 cm ovanför naveln.

Du kanske känner dig stor tung och otymplig, men håll ut. Målet är inte långt borta. Bebisen kan födas vilken dag som helst nu. Bara 5% av alla barn föds på sitt beräknade förlossningsdatum.

 


Kvällsbus


 

Det är poppis att leva loppan vid midnatt. Vilken tur att jag är lite av en nattmänniska egentligen.


Vecka 37

Du anses nu vara fullgången och hos bebisen utvecklas de sista detaljerna. Den är nu omkring 49 cm från huvud till tå och väger c:a 3 kg. Under denna veckan kommer din bebis sannolikt att sjunka ned och fixeras med huvudet i ditt bäcken. Om det inte är din första graviditet så kan fixeringen komma senare. Du kommer förmodligen känna en viss lättnad när bebisen sjunker ned och trycket på dina revben lättar, medan å andra sidan trycket på din livmoder, bäcken och blåsa ökar så att ditt behov att kissa kan öka, samtidigt som vissa upplever smärta i ljumskar och ben.

Forskning har visat att stresshormoner kan påverka bebisen, så se till att koppla av, ha kul och ta det lungt.

Bebisen är fullt utvecklad och är egentligen redo att födas, men växer fortfarande och bildar mer fett, upp till 15 gram om dagen. Om detta är din första graviditet så är det vanligt att förlossningen sker närmare 40 veckor eller kort där efter, medan om det inte är ditt första barn så är det mer sannolikt att du föder tidigt. Se till att väskorna är packade!

 


Vecka 36

BEBISEN

Din bebis är nu c:a 34 cm från huvud till stjärt och omkring 48 cm från topp till tå och väger runt 2.7 kg. Bebisens ansikte har blivit rundare och ser nu mjukt och knubbigt ut. Bebisens huvud är fast men inte hårt, eftersom det behöver vara något formbart för att kunna passera ut genom ditt bäcken. Trycket på bebisens huvud kan göra att det ser tillplattat eller toppigt ut diret efter förlossningen, men det kommer att gradvis försvinna och gå tillbaka till normalt.

Du har nu så mycket fostervatten som du kommer att ha och bebisen rör sig inte lika mycket som den gjort tidigare. Detta kan verka oroande men så länge du kan känna den röra sig någon eller några gånger varje dag så finns det ingen orsak till oro.

DU

Övre delen av din livmoder är nu ännu lite längre upp och befinner sig c:a 14 cm ovanför naveln. Livmodern har vuxit en hel del de senaste veckorna allteftersom bebisen lagt på sig vikt. Du har antagligen gått upp omkring 13-14 kg fram till nu och du kommer inte att gå upp särskilt mycket mer.

Eftersom din livmoder trycker på organen i bukhålan och upp mot bröstkorgen så kan det ibland kännas obehagligt och svårt att andas. Du kan också känna smärta när din bebis sparkar på intilliggande organ.

Lyckligtvis så kommer bebisen att sjunka ned och fixeras i ditt bäcken under de kommande veckorna, och då kommer mycket av obehaget och andningsbesvären att avta.

Vanligtvis träffar man sin barnmorska/läkare varje vecka från och med nu, för att kunna följa slutstadiet av graviditeten och hur förlossningen närmar sig.

 


Vecka 35

 

BEBISEN

Bebisen väger nu omkring 2.5 kg och är c:a 47 cm lång. Den här veckan har bebisens naglar definitivt nått kanten av fingrarna. Vid förlossningen kan naglarna se ganska långa och spetsiga ut. Bebisen riskerar inte lika mycket att riva sig själv med naglarna eftersom det är så ont om utrymme i livmodern vid det här laget.

Bebisen fortsätter att bygga sina fettdepåer och blir allt knubbigare och rundare. Bebisen börjar utveckla sitt eget immunförsvar.

DU

Livmoderns övre del har nu vuxit ungefär 15 cm ovanför naveln och din viktökning ligger sannolikt omkring 10.8 till 13 kg. De flesta kvinnor börjar känna rejält sig tunga och otympliga och börjar tänka "ska bebisen aldrig komma ut?". Vissa får problem med att äta och att andas djupt. Det kan då vara bra att äta lite men ofta för att inte ytterligare öka sitt obehag.

Livmoderhalsen kommer att börja utvidgas under de kommande veckorna för att bebisens huvud och kropp så småningom skall kunna passera ut genom förlossningskanalen. Livmoderhalsen behöver vara 10 cm öppen för att bebisen skall kunna förlösas.

Om det känns tungt just nu, håll ut! Det är bara några få veckor kvar och alla besvär och obehag kommer snart att få sin belöning!

 


Vecka 34

Bebisen

Din bebis längd är denna veckan ungefär 32 cm från huvud till stjärt och 46 cm totalt. Den väger nu omkring 2.2 kg. Håret fortsätter att växa sig längre och tjockare. Bebisens hårfärg kommer troligen att förändras efter förlossningen, så om den är blond finns det en chans att det mörknar senare eller vice versa.

Det mesta av lanugohåret trillar av vid den här perioden, men vernixproduktionen ökar. Bebisen tar kalcium från dig för att kunna bilda skelett så därför är det viktigt att du för i dig mycket kalcium, antingen genom att dricka mjölk och/eller genom kosttillskott.

Om du skulle föda bebisen nu skulle den klara sig bra utanför livmodern, den största skillnaden mot ett fullgånget barn är lungornas mognad. även om lungorna i vecka 34 inte är helt färdigutvecklade så är chanserna goda att bebisen skulle klara sig utan intensivvård.

Bebisen flyter inte längre omkring utan vilar på livmodern. Naglarna har nu vuxit över kanten på fingrarna och bebisen kan riva sig på dem.

 

Du

Från naveln är det c:a 14 cm till den övre delen av din livmoder, men tänk på att detta mått kan variera från individ till individ. Du ska inte oroa dig om du inte har exakt samma mått som dina gravida vänner så länge som du växer som du skall. En växande livmoder är ett tecken på att bebisen där inne växer bra.

Dina Braxton-Hickssammandragningar tilltar i styrka och frekvens allteftersom din kropp förbereder sig för förlossningen. Sammandragningarna börjar i övre delen av livmodern som blir spänd och hård för att sedan sprida sig nedåt och slappna av. Många misstar de här "övningssammandragningarna" för verklilga förlossningsvärkar, men det är oftast falskt alarm. Ett sätt att avgöra om det är Braxton-Hicks eller "verkliga" sammandragningar kan vara att gå omkring en stund. Om spänningen då släpper, och om det inte gör ont så är det nästan säkert Braxton-Hicks du upplever.




Vecka 33

Bebisen

Nu väger bebisen c:a 2 kg och mäter totalt omkring 45 cm från topp till tå.
Förutom att gråta så kan nu bebisen göra allt som en nyfödd 40 veckors bebis kan. Det börjar bli trångt om utrymme inne i livemodern, men bebisen kan fortfarande sparka och röra sig. Den sover mycket under den här perioden, precis som en nyfödd bebis. Ögonen rör sig under REM-sömnen, och forskarna tror att fostret drömmer livfullt inne i livmodern.

När bebisen är vaken så använder den sina sinnen, den lär sig allt medan den lyssnar och känner. Bebisen har sannolikt valt en förlossningsposition nu och ligger antingen med huvudet nedåt eller uppåt (sätesbjudning). När barnmorskan känner på din mage så kan hon känna hur barnet ligger och eventuellt försöka vända det om det ligger med stjärten först.

Om bebisen föds denna veckan så är lungorna sannolikt starka nog att fungera utan hjälp, men den kan ändå behöva vård av specialisttränade läkare och sköterskor.

Ögonen är öppna under vakenperioderna och färgen på dem är vanligen blå, oberoende av vad den permanenta färgen senare kommer att bli, då pigmenteringen inte är färdigutvecklad. Den slutliga pigmenteringen kräver att ögonen utsätts för ljus och sker vanligen inom några veckor från förlossningen.

Du

Din livmoder befinner sig nu c:a 15 cm ovanför din navel. Din viktökning ligger förmodligen mellan 10-13 kg. Under de sista veckorna upplever många att de behöver kissa oftare. Livmodern trycker på urinblåsan och kan göra att du behöver gå på toaletten ofta. Din livmoder har blivit c:a 500 gånger större än den var innan du blev gravid!

Produktionen av röda blodkroppar har nu börjat komma ikapp och blodbristen och andfåddheten som du kanske upplevde tidigare börjar avtaga under den här perioden.



Lite skillnad


Efter ett tag blir man lite storleksblind. Ibland känns det som att jag varit såhär stor hela tiden, men så är det ju faktiskt inte. Nu längtar jag till jag kommer tillbaka till min normala form igen, där man kan böja sig ner och knyta skorna, eller sitta framåtlutad, eller sova på magen. Det ska bli skönt.

Vecka 32

Bebisen

I vecka 32 väger din bebis närmare 1.8 kg och är c:a 44 cm från topp till tå.

Under den här perioden rör bebisen sig mer och kraftfullare än någonsin. Kommande veckor bli utrymmet att röra sig allt mindre, och den så kallade fosterställningen blir den enda möjliga. Håll reda på fosterrörelserna och kontakta MVC om de plötsligt skulle minska i frekvens och/eller intensitet.

Tillväxttakten avtar nu något och utgörs främst av ökat underhudsfett som också gör att bebisen ser rundare och mindre skrynklig ut. Amningsreflexen är utvecklad och vid beröring av kinden vänder bebisen på huvudet för att söka efter bröstet, och beröring av underläpp gör att den öppnar munnen. Den klarar också att suga och svälja på ett koordinerat sätt.

Du

Din livmoders översta del finns nu c:a 13 cm ovanför naveln. Nu när bebisen vuxit sig så stor och livmodern är högre i buken kan du märka av en ny upplevelse: när bebisen ligger uppochner i mage kan den sparka uppåt och träffa dina revben. Trycket kan göra att det känns ömt, särskilt om bebisen fastnar med en fot mellan revbenen. Du kan delvis förhindra detta genom att sitta upp så mycket som möjligt.

Då bebisens behov av vitaminer och mineraler är större än någonsin nu så bör du fortsätta att äta ditt vitamintillskott ända fram till förlossningen. Om du inte redan har gjort det så kan det vara ide att skriva ett förlossningsbrev där du bland annat berättar om hur du ser din förlossning och vad du vill undvika.



Jag vill inte!

Ser ni vad jag ser? Bristningar! Redan! Det är för fan 9 veckor kvar. Detta hade jag inte alls hoppats på. Jag som smort in mig vaaaarje dag. Jag blir gråtfärdig!

Snälla, snälla, snälla låt mig slippa få fler. Jag vill inte!


Vecka 31

Bebisen

Bebisen är nu omkring hela 42 cm från huvud till tå och väger omkring 1.6 kg. Den här veckan är en milstolpe i bebisens utveckling då lungorna får förmågan att fungera på egen hand tack vare bildandet av en "surfaktant" som hindrar att lungblåsorna faller ihop om bebisen av någon anledning skulle förlösas och bli tvungen att andas utanför livmodern.

Öronen är nästan helt färdigutvecklade, både de yttre och inre delarna, och bebisen kan höra din röst som den också kan känna igen efter förlossningen, tillsammans med andra vanliga ljud.

Bebisen bildar också underhudsfett och hudfärgen är mer rosa än röd vid det här laget. Naglarna är så långa att bebisen kan råka riva sig med dem innuti livmodern.

 

Du

Den övre delen av din livmoder är nu ungefär 11 cm ovanför navlen och din vikt har sannolikt ökat med mellan 9 och 12 kg. Viktökningen utgörs främst av moderkakan, blodvolym, livmoder, bröst, underhudsfett, vatten och fostervatten, förutom själva bebisen förstås.

Då ligament och muskler i korsryggen börjar mjukna och slappna av inför förlossningen så kan det hända att du börjar få ryggvärk. Det finns inte mycket man kan göra för att förhindra detta förutom att försöka göra det så bekvämt som möjligt för sig.

Det är också vanligt att få halsbränna under de sista veckorna eftersom livmodern inte lämnar mycket plats kvar för magen och dess innehåll som då kan pressas upp i matstrupen. Det kan hjälpa att äta mindre måltider fast oftare.



Vecka 30

Bebisen

Nu kanske det börjar kännas som att du varit gravid i en evighet och det kan vara svårt att tänka sig att du ska vara gravid i ytterligare 10 veckor. Men din bebis måste fortfarande växa till sig en hel del innan han eller hon är redo att komma till världen. Bebisen är nu 41 cm från topp till tå och väger omkring 1,4 kg.

Även om din bebis ligger skyddad av fostervattnet och livmodern kan den känna och reagera på smärta. Man kan se med ultraljud hur bebisen övar på att andas för att göra sig redo för världen utanför. Om den sväljer fostervatten i fel struprör kan du känna hur den får hicka

Om din bebis föddes nu skulle den kunna hålla sig varm utan kuvös. Huden börjar bli mjuk och len allteftersom underhudsfettet utvecklas. Fettet isolerar mot kyla och fungerar som en energireserv.

Du

Din livmoders översta del kan du nu känna c:a 10 cm ovanför navlen. Livmodern, moderkakan och vätskemängden kommer att öka stadigt under de kommande 10 veckorna och du kommer förmodligen att gå upp ungefär ett halv kilo per vecka.

Eftersom du blir större blir det allt svårare att röra sig snabbt. Du är inte längre så smidig och du bör vara försiktig för att undvika att trilla och skada dig eller bebisen. Tänk på att bibehålla en god hållning när du sitter och står; det kommer att underlätta för dig och minska risken för smärtor i ryggen. Du bör rulla över på sidan innan du stiger upp efter liggande position för att undvika att belasta magmusklerna som är uttänjda och svagare än normalt.



Vecka 29

Bebisen

Den här veckan är din bebis 26 cm från huvud till stjärt och 39 cm totalt. Den väger nu hela1300 gram. Bebisen fortsätter att öppna och stänga ögonen inne i livmodern och kan urskilja siluetter av föremål, och även människor, om ljuset är det rätta.

Bebisen rör sig mycket och du kan antagligen känna många rörelser under dagen. Varje bebis har sin egen dygnsrytm och med tiden lär du dig känna igen dem. Vissa perioder med rörelse bör vara återkommande, och om du tycker dig märka en minsking av fosterrörelserna kan du kontakta MVC eller din läkare. Sannolikt mår bebisen alldeles utmärkt men det skadar inte att kolla upp.

Forskning har visat att bebisen inte bara kan höra dig, utan också känna igen din röst, vilket bevisar att den redan kan lära sig, minnas och känna igen.

Barn som föds för tidigt kan vara mycket små, även om de bara kommer några få veckor för tidigt. Det beror på att mycket att tillväxten sker från nu fram till vecka 36, varefter den sjunker något igen. Pojkar väger vanligen något mer än flickor vid födseln. Födelsevikten ligger ofta mellan 3,2-3,5 kg, även om avvikelser inte är ovanliga.

 

Du

Livmodern är nu 9-10 cm ovanför din navel och din totala viktökning ligger sannolikt omkring 8,5-11 kg. Du kanske märker lite läckage av mjölk från brösten. Den mjölk som läcker nu är inte som den vanliga mjölken, utan innehåller mycket kalorier för bebisen under dess första dagar efter förlossningen, varefter den vanliga mjöken börjar produceras.



Vecka 28

Bebisen

Bebisen är nu ungefär 25 cm från huvud till stjärt, 40 cm från topp till tå och väger omkring 1300-1400 gram.

Hjärnan fortsätter att utvecklas och bildar nu alla veck och vindlingar som karaktäriserar en fullt utvecklad hjärna. Håret på bebisens huvud blir längre.

Man kan nu få en antydan till om bebisen vill komma ut med fötterna eller huvudet först. Bli inte orolig om det visar sig att den ligger med fötterna nedåt; det finns fortfarande tid för den att vända sig, och din läkare kan också försiktigt försöka vända på bebisen.

 

Du

Översta delen av din livmoder är nu c:a 7,5 cm ovanför naveln och din viktökning ligger förmodligen mellan 7 och 11 kg.

Du kommer förmodligen att besöka MVC varannan vecka från och med nu, även om det varierar från landsting till landsting. Vecka 28 utförs en del viktiga tester, som t.ex. om du har graviditetsdiabetes, järn och rhesusfaktor för att se om du är Rh negativ eller positiv, och om du kommer att behöva gammaglobulin efter förlossningen för att förhindra att din kropp bildar antikroppar mot din bebis blod.




HAH, jag fick dig!

Precis efter mitt förra inlägg lade jag mig ner för att vila i soffan. Nästan med detsamma sätter hon igång och rumstrerar och flera gånger tänker jag att jag ska ta fram kameran. Till slut gör jag det och skam den som ger sig!

Hon har mycket kvar att lära av mor sin.
Även om detta bara är lite, lite så finns det på bild. Jag vann!



 

 


Tidigare inlägg