HemSakta men säkert
15:06:00Imorgon blir lilla L:et 6 veckor gammal och hon förändras nästan dagligen. Numera skrattar och pratar hon med oss, hon har lärt sig ta nappen och ligga lite mer för sig själv och kolla runt.
Det har varit en kämpig tid, det ska jag inte sticka under stol med. Amningen är det som varit fruktansvärt jobbigt för mig så vi har därför övergått till ersättning nu. Man ska väl inte ta ut något i förskott, men både jag och Leia verkar må bättre av det.
Jag börjar ställa in mig på att vara ensam hemma med henne om dagarna nu när Linus jobbar även om det är ganska långtråkigt. Det ska bli kul sen när snäckan är stor nog för att leka lite så vi kan gå till öppna förskolan och träffa andra människor. Vi längtar också tills en av mina bekanta får sin lilla pojke i november, så vi kan hänga med dom. Men innan dess ska vi gå på babymassage som börjar nu i oktober och i november/december blir det babysim för hela slanten -bokstavligen! (svindyrt ju)
We got it!
En gunga står nu hemma hos oss!
Vi har självklart redan använt den och den är nog fasen godkänd av damen.
Hon sitter inte i den i timtal, men det skulle väl inte heller vara en så bra uppfostran från vår sida :)
Just nu sitter hon i den. Jag hoppades att hon skulle somna, men det verkar inte som att hon vill sova alls.
Vi har varit uppe sedan 7 i morse så mina ögon blöder och jag vill så gärna få gå och lägga mig!
Köpa sin fritid
Vi har en sällskapssjuk bebis, hon vill gärna ligga i våra knä eller på bröstet med sitt ansikte tryckt mot huden. Hon tycker om att sitta i sin bärsele, åka bil och gå promenader med vagnen. Hon kan även acceptera att sitta i sin sitter om man gungar henne lite imellanåt. Det verkar onekligen som om hon gillar rörelse.
Därför vill jag köpa en gunga till henne. En sådan som gungar av sig själv så att jag kan göra annat, så som att duscha, äta eller städa lite. Jag har hittat en här: KLICKA!
Jag skulle dock gärna ha en som inte är rosa och kanske någon peng billigare. Tips?
För att stilla begäret
En snabb runda ner i stan och flickebarnet blir några klädesplagg rikare. Hon själv gnällde mest i vagnen och tyckte det var dö tråkigt att handla. Efter det gick vi hem och fick lära oss lite babymassage av Josefine och Elliott, av humöret att dömma hatade hon nog inte det!
4 välbehövliga pyjamaser
En body och ett par brallor i rätt storlek
En liten pandaoverall och en mössa
Dom riktiga känslorna
Att bli föräldrer är något stort i livet, kanske till och med det största.
Men att bli förälder är svårt, kanke till och med det svåraste.
När dottern föddes och alla gratulationer haglade in slutade många med "ta hand om er och njut av denna tiden"
Jag fnös och tänkte "Njuta? Hur fan ska man kunna njuta av detta?"
Inte tänkte jag att tiden går snabbt förbi och att hon bara är bebis en gång.
Jag tänkte bara på att ungen skrek helt utan anledning, att hon skulle äta precis hela tiden, att jag inte visste hur jag kunde trösta henne och sömn, vad är det?
Livet som jag visste var bortblåst och det nya livet kom inte med någon användarmanual. "Hur ska vi klara detta?" var frågan man ställde sig själv tusen gången, men inte vågar säga högt. Hur ska vi klara detta?
Jag minns en natt specifikt, det var första gången för mig som botten var nådd.
Jag hade försökt natta henne i flera timmar men hon bara skrek. Jag ammade om och om igen utan resultat. Jag vaggade, nynnade, pussade, gick runt med - you name it - hon bara skrek. Till slut satte jag mig i soffan med henne i knät, hon var alldeles röd i huvudet och hennes röst började ge mig sig av allt skrikande. Jag bara stirrade på henne, mitt huvud var helt tomt, jag kunde inte förmå mig att tänka, jag bara stirrade på henne. Jag kände mig maktlös, jag kände att detta var beviset på att jag inte klarar av denna rollen som förälder. Jag höll upp min hand framför hennes huvud, för att jag inte skulle kunna se henne och genast kände jag skam - vad var jag för mamma som gjorde såhär?
Linus kom sedan ut och tog ut henne en runda i vagnen. Kvar i soffan satt jag och grät.
Jag bara grät och stirrade rakt in i den vita storarumsväggen, helt paralyserad.
Dagar vi minns
Idag är en bra dag! Varför? Det ska jag tala om.
Lilla flickebarnet sov bra inatt och det gav en (ganska) utvilad mamma. Jag känner att jag har några sovtimmar kvar att ta igen efter alla dygn med värkar och inte tala om själva förlossningen.
Vi fick sedan besök av Linus mamma och Tina. I present fick vi två par virkade converse som redan är provade och godkända! Vi fick dessutom lära oss hur man använder nappen på riktigt. Vi har nämligen försökt ge henne nappen, men gjort helt fel och dessutom gett upp och tagit förgivet att hon inte gillar napp. Men nu när hon lärt sig hur hon ska göra vill hon visst ha den. Så vi säger tack till tant Tina dubbelt upp!
Loppan har tidigare ätit varannan timme (peppar, peppar) men idag har vi hållt det till var 4:e timme. (LYX!) Nu hoppas mamman i denna familjen att detta kan hålla i sig. Helst utan allt för mycket skrik och bråk.
Linus mamma tog sedan med sig lillan på en promenad och det gav tid till mig och Linus att gå ner i stan och äta en god middag och spela yatsy.
Hur har hon fått plats i magen?
Här har hon visserligen gått upp 1 kilo och växt 4 cm, men ändå!
