Nej, men det ska nog bli bra. Vi kommer bo lugnare och billigare. Med närhet till lekplatser och ankdammar. Lägenheten kommer vara i princip nyrenoverad (förutom golv) när vi flyttar in, alternativt precis efter att vi flyttar in. Den har en relativt öppen och bra planlösning och det är i vår mening stans bästa hyresvärd.

Här - i denna lägenheten kommer vi att bo. Här kommer vi att spendera de kommande åren, när vi sparar ihop till ett framtida lägenhet/radhus/husköp.

Ena stunden är hon en ängel, hon kan leka själv hur bra som helst. Det är faktiskt ganska ljuvligt att lyssna på, det är kul att höra hur hennes fantasi flödar. Men så går något fel, så som att vi ber henne ta på sig kläder, eller städa undan det hon släpat fram som hon inte längre leker med eller bara att hon inte får lov att se på disney - då kommer utbrottet. 

Och detta, mina vänner, detta är Utbrott med stort U. Det skriks något så fruktansvärt. Hon slänger sig på golvet. Hon sparkar. Snor och tårar rinner. Hon skriker så hon hostar och knappt kan andas ordentligt. Det spelar i princip ingen roll vad man än säger, hon lyssnar inte. Vill inte lyssna. Totalt meningslöst. Det är bara att genomlida skrikfesten och prata efteråt.

Efteråt vet hon mycket väl att det hon gjort är fel, ibland svarar hon att hon "bara ville skrika". Istället för att ge efter för viljan där och då att bara ge henne en lusing får man bita sig i läppen och prata pedagogiskt och lugnt. Hon säger förlåt, man får en kram och sen är det liksom glömt. Jag hoppas att denna fas tar slut snabbare än snabbt - i övrigt är hon världens godaste unge. Mot mamma iallafall, pappa är inte riktigt lika bra alla gånger. Hon är en liten mammagris. Så pass att jag ibland får dåligt samvete för Linus, han gör vad han kan, han anstränger sig och han till och med fjäskar ibland men ändå duger det sällan.

En annan nyhet är att vi nu gett upp nappen helt. "Jag är en stor tjej" säger Leia som inatt sovit sin tredje natt utan napp. Jag är en mycket stolt mamma!

Härligt att se så mycket rörelse i den lilla byn men det jag gillar mest är alla matstånd, och dessutom precis utanför porten. Mindre härligt är väl att jag just nu hör Danne Stråheds spelning som om jag satt där nere på torget. Jag ska inte klaga, Leia verkar sova sig igenom det.

På tal om vår lilla skrabba, hon verkar gilla dehär med karneval. Hon har åkt karuseller för 300kr, köpt en heliumballong i form av Dora för 100kr och vunnit gosedjur för 60kr - det var dag ett det, två kvar. 

Hon har idag åkt sin första karusell ensam. Så himla stor är hon. Fruktansvärt. Men hon gillade det nog, hon åkte samma karusell fyra gånger. Hon provade tre andra, på två började hon gråta och på den tredje satt hon mest bara och tjura. Imorgon ser hon fram emot mer karuseller och ponnyridning. Jag ser fram emot tacosvagnen och thaivagnen. Också ska jag se om jag kan hitta något stånd som gör sånadärra namnarmband, det vill jag ha ett. Jag ville ha skal till min telefon också men det fanns bara ett stånd och där fanns inga vanliga skal - besvikelse.

Nä, men jag trillar väl in en liten sväng här igen dårå. Leia leker för tillfället doktor, hon har kollat mina öron, lyssnat på mitt hjärta och kollat pulsen. Där är ordning och reda med den där tösen. 

På tal om napp.

Jag fick för mig att göra oss av med alla nappar utom en som hon själv fick välja att behålla. De andra la vi i en påse och gick till affären. Jag hade nämligen sagt till henne att hon kunde köpa vad hon ville i affären för dina nappar, sen lämnade man napparna där man tog det man ville ha - så kunde en ledsen bebis få dom napparna. Hon köpte vattenfärg.

Annars är hon just nu inne i en lite jobbigare period i sitt liv, hon sätter sig på tvären mest hela tiden, skriker luften ur sig åt det mesta varesig det är att hon inte vill sova eller att där är ett sandkorn i skon.

Vi avslutar som vanligt med ett bildregn.