Dagen började 06:00 då jag gick upp, gjorde välling till busfröet och väckte henne. Det tog emot att väcka ett så vackert sovande barn. Hon slog upp sina stora, blå och sa "HEJ" och jag kunde inte annat än le. Vällingen fick hon dricka ute i soffan till Disney. Sedan fick hon en nu blöja och ett gäng kläder på sig. När jag lyfta upp henne sa hon "mamma" och kramades. Tanken på att skicka iväg henne till dagis när hon är sådär mysig var inte rolig. Vi satte oss ner och tog på alla ytterkläder och skor. Jag frågade efter en kram och en puss och sen snodde jag några extra av varje. När pappa tog henne i famnen sa hon "hejdå" och jag svarade och vinkade.

Pappan ringde mig senare och lät glad. "Det gick ju busenkelt" sa han. Hon hade inte gråtit, hon hade hoppat upp i famnen på sin fröken och sagt hejdå till pappa. (Hur säger man till en manlig fröken?)

Oj, så skönt tänkte jag.

Resterande dagar (9 dagar totalt) gick iofs lika bra/dåligt. Hon skriker som en stucken gris vid lämning, det kan ta allt från 3-15 minuter innan hon lugnar ner sig. Hon sitter gärna i fröknarnas knä eller nöjer sig med att bara hålla handen. Hon har börjat leka litegrann med leksaker/andra barn. De större flickorna gillar henne och det känns väl ganska skönt, då har dom hennes rygg om hon skulle komma i fight.

När jag kommit för att hämta henne har jag fått en snabb kram, sedan har hon rusat iväg för att visa upp allt från "kompisar" till leksaker och lådor.

Imorgon är det allvar, då lämnas hon av pappa 06:30 och hämtas 16:30. Hoppas att det går bra! Hon har iallafall både ätit och vilat middag där under denna veckan och det har gått bra, så det ska nog inte vara några större problem. Mammahjärtat kan lugna sig med att dagis dessutom har instagram och lägger upp några bilder på dagarna, hoppas min lilla loppa syns till där!

Idag var första dagen som jag skulle lämna Leia själv på dagis, förra veckan var Linus med.

Tanken var att jag skulle ta bussen för att lämna henne, åka buss tillbaka och sedan gå tillsammans med Emilie för att hämta hem henne igen. Det var en runda på ca 1 mil vi skulle avklara.

 

Nåja!

Det brukar ju inte alltid bli som man planerar och inte heller idag.

När jag lämnade av Leia på dagis upptäcker jag att våra bakhjul på vagnen är i princip platta.

Efter lite panik och funderingar på hur jag skulle kunna hämta ungen utan vagn så pinnade jag hem till min farmor och farfar. Farfar har alltid fixat mina cyklar så jag förmodade att han kunde hjälpa mig. Han pumpade och hade sig medans jag åt en macka och snicksnackade med farmor. Efter en liten stund gick jag tillbaka för att hämta Leia och möta upp Emilie, vagnen rullade på bra och luften var kvar när vi kommit fram till dagis. Skönt, tänkte jag, inget hål.

 

Nåja igen!

Efter att vi gått typ 10-15 minuter påväg hem märker jag att vagnen drar åt höger. Jorå, punka igen.Inte lite heller, helt och hållet. Vi fick gå upp till närmaste busshållsplats och ta bussen hem. Så gick det med den promenaden! Fast jag har ändå promenerat ca 6 km idag så det får jag väl vara nöjd med. Kallt var det också. Svinkallt.

 

Nu har jag iallafall fått bytat slang på höger däck. Än sålänge verkar de två andra hålla luften, men vi får väl se hur jag får lämna ungen imorgon. Hon kanske får gå, vem vet.

 

Påtal om vagn så vill jag ha en ny vagn.

Leia börjar redan växa ur vår nuvarande och det känns lite snålt att låta henne sitta så trångt. Jag vill även komma ifrån den ergonomiska sittdelen och ha en vagn där man kan fälla ryggen istället. Inför vår och sommar vill jag dessutom ha en vagn med bättre sufflet, någon som skyddar mer än den vi har nu gör. Jag vet vad för vagn jag vill ha och som uppfyller alla krav, jag måste bara ha råd först.

 

 

Idag lämnade jag henne själv, det gick lite sämre idag än vad det gjorde igår och det är för att hon vet vad som ska hända, sa fröken. Vi kramades och sa hejdå och sedan tog fröken henne i handen och gick in. Leia skrek men det gick tydligen över ganska snabbt. Hon hade utforskat lite mer idag, men det var mycket viktigt att hålla fröken i handen hela tiden. Hon fick upp ögonen för en ny fröken också (det är en fröken som har hand om Leia vid inskolningen, men där ju ett par stycken till att välja mellan sen) så hon fick också en kram idag när vi sa hejdå. Skönt att hon gillar personalen!

Nu ska vi håll helg och på måndag är jag ensam med inskolningen. Tack Linus för att du valde ett dagis på andra sidan stan så att jag får mig en liten cykeltur.

Lämningen gick mycket bättre idag!

Hon tog fröken i handen, vi sa hejdå och hon gick in med fröken (läs: drogs in) när vi gick ut. Visst blev hon ledsen, men inte lika hysteriskt som igår. Det hade gått bra under tiden hon var där, hon hade lekt lite med några leksaker och till och med suttit hos en annan fröken ett tag. Hon blev lite osäker när de större barnen kom (de större barnen är i samma stuga som de små under luncherna, tror jag det var) men då var det dax att åka hem.

Imorgon ska hon vara där lite, lite längre, det går säkert bra!

Vi var på plats 09:30. Jag var lite nervös och visste inte riktigt hur jag skulle agera i situationen. Jag frågade fröken om vi bara skulle gå, även om hon var ledsen (med tanke på att det bara var andra dagen och första dagen vi lämnade henne), men det skulle vi.

Vi började gå och hon vrålade. "Mammaaaa, mammaaaaa". Linus flinade och segade sig ut. Mitt hjärta brast lite och jag bad honom att skynda sig på. Man klarar inte hur mycket som helst, liksom.

Äntligen ute!

Fan, jag hör hennes skrik ändå.

Helvete!

Jag sa ju inte ens hejdå.

Mitt i allt glömde jag att säga hejdå. Fy va hemsk jag kände mig. Usch!

Jag kan sakna min gravidmage. Det var vackert (innan den sistamånaden). Det var mysigt (innan den sista månaden). Det går inte riktigt att sätta ord på hur det kändes men det var många gånger fantastiskt. Många gånger också jobbigt och påfrestande. Vi kan ju konstatera att vi helt enkelt kan skippa den sista månaden.

 

Jag satt och gick igenom gamla bilder efter senaste inlägget och fick syn på preggo-mig.

Jag kan inte hjälpa att tycka att jag nog aldrig varit mer vacker. Där inne låg hon, min finaste ägodel.

 

 

Igår satt jag och Linus i soffan, minstingen röjde runt bland sina leksaker någon meter från oss.

Jag brukar sitta så och bara stirra. Stirra på min dotter, känna kärleken rusa genom hela kroppen och bara le.

Det gjorde jag igår och så sa jag till Linus -"kan du förstå att vår lilla, lilla bebis ska börja på dagis?"

 

Vi skulle inte vara på plats förän 13:00 idag, vilket betyder ingen middagsvila för Leia som brukar sova mellan 12-14, därför fick vi en otroligt skön sovmorgon till 10:30. Det kunde hon väl bjuda på med tanke på vad hon lät mig genomgå tidigt, tidigt imorse.

Väl där blev hon lite blyg men det gick över ganska snabbt. Hon lekte lite med sakerna som erbjöds och gick på korta upptäcktsfärder, hela tiden med ett öga på mamma och pappa såklart. När vi skulle gå vinkade hon till sina blivande kompisar och fröknar.

 

Mammahjärtat klarade sig ganska bra idag alltså!

Jag fick svar på en del frågor och funderingar, lugnande sådana.

Imorgon ska vi dit 09:30 och då ska vi inte gå in med henne utan då ska vi lämna av henne precis som om vi skulle iväg till jobbet någon timme. Usch, det kan komma att bli desto jobbigare! Fröken sa dock att hon ringer om det inte skulle lugna ner sig och hon verkligen, verkligen vill ha sin mamma. Jag försöker lugna mig med det.

 

 

Varför hon vaknar har jag ingen aning om men hon lugnar sig såfort man är i rummet. Insomningssvårigheten har alltså övergått till detta. Jag föredrar fan den första. Tröttsamt är det iallafall, inte konstigt man tappar allt hår. Dessutom är det lilla som är kvart grått. Nåja, lite av det iallafall.

Senare idag, närmare bestämt kl 13:00 ska vi på vår första indkolningsdag på dagis. Spännande!

Nähäää, jag får väl fortsätta här då. Jag ger snart upp, även om jag är jävligt envis. Jag är jävligt trött också. Jag vill väldigt gärna sova. Nu.

Oj!

Nu tystnade skriket. Vad händer?

Ett litet "mamma" knystades fram. Ett till. Ett till. Ett till. Ett till, något längre utdraget. Två till, tätt följda av varandra. Tystnad. Snyftande. Tystnad. Hallelulja! Godnatt igen dårå.