När vi kom hem igen stupade jag i sängen, värkarna avtog litegrann och jag gick upp och åt frukost, tog en dusch och hann tänka att det nog bara var jobbiga förvärkar. För säkerhets skull gick jag och lade mig igen runt 10.00 för att vara så utvilad och stark som möjligt om en eventuell förlossning trots allt skulle komma. Värkarna fanns där, dom blev starkare och starkare, vid denna tidpunkten började jag andas mig igenom de, fast nu kunde det dröja upp till 10 minuter mellan värkarna. De kommande 2 timmarna var ganska lugna men jag såg ett tydligt mönster i värkar betet, de blev tätare och tätare igen.

12.00 ringde jag till förlossningen för att höra mig för, här hade vi ungefär 3 minuter mellan värkarna igen. Vi kom fram till att vi skulle avvakta fram mot kvällen för att se om de skulle avta igen. De kommande 6 timmarna låg jag i sängen, andades och klockade värkar. Jag slumrade till ganska bra mellan värkarna trots att det bara rörde sig om minuter. De blev aldrig tätare än 3 minuter men runt 18.00 beslöt jag mig för att åka in till förlossningen då de trots allt blev starkare för varje timme som gick.

Efter undersökningen visade det sig att jag var öppen 4 cm och de såg att jag var inne i ett värkarbete så vi fick stanna kvar, 19.00 skrevs vi in och jag gick ganska direkt in och duschade med det varmaste vattnet som gick att få, strålen riktade jag ganska uteslutet mot magen och svanken där jag nu också började känna av värkarna.

21.00 hoppade jag upp i sängen och en ny undersökning gjordes - 5cm. Här tappat jag hoppet en smula, 1 cm på 2 timmar. Ahja, jag hade klarat det ganska bra hittills så det va väl bara att fortsätta dårå. Linus frågar hur lång tid detta kan komma att ta (med tanke på förra förlossningen som var så himla utdragen) och den äldre barnmorskan svarar att vi har bebis innan frukost, men kanske till och med innan midnatt. Linus blir lite exalterad över att det kunde bli på självaste luciadagen.

22.00 konstateras det att jag har etablerat värkarbete, här omkring börjar jag också be om lustgasen. Den hjälpte dåligt och ganska omgående bad jag om ökad mängd, upprepade gånger. Härifrån eskalerade det ganska snabbt i styrka. Min fantastiska barnmorska frågar om jag inte ska ha en epidural trots allt men efter noga övervägande tacka jag bestämt nej. Jag kände mig som superwoman där ett tag.

Härefter har jag dålig koll på tider och hur öppningsskedet gick men jag satte mig på en pilatesboll en stund för att snabbare få ner bebisens huvud. När jag satt där och gungade fram och tillbaka samtidigt som jag lutar mig över sängkanten och har lustgasen i högsta hugg tycker jag lite synd om mig själv. "Efter detta förtjänar jag en jättebra julklapp" säger jag till Linus. Han svar minns jag inte, jag fick en värk och försvann in i dimman av lustgasen igen. Värkarna kom så snabbt och häftigt att jag inte riktigt hann med att börja andas i lustgasen innan toppen av värken var nådd, så till slut andades jag i masken hela tiden. Resultatet av det var en ganska frånvarande morsa. Jag svävade på mina egna moln och upplevde världen lite som jag själv ville.

23.00 ville jag krysta, ni vet som när man kräks, det går av sig själv. Vattnet hade fortfarande inte gått. Upp i sängen för en ny undersökning. Fullt öppen. De beslutar sig för att ta hål på hinnan och ut forsar vattnet.

Några minuter senare gör värkarna så ont att jag skriker efter epidural. Barnmorskan säger att det är dags för bebisen att komma ut nu och därmed är det för sent för en epidural. Uppgivet säger jag att jag inte kommer klara det. Barnmorskan håller inte med. Vi gnabbas ett par vändor om hurvida jag kommer klara det eller ej, jag avslutar med att en våg av krystkänslor kommer över mig, det går inte att hålla emot länge, nu vill hon ut.

23.35 får jag min första krystvärk och allt jag minns är att jag skriker i slutet av värken innan jag faller tillbaka i sängen.

Värk nummer 2 är en repris av den första. Jag ombeds hålla emot och inte krysta - jag lyder.

23.41 krystar jag för tredje gången och ut kommer en blå liten bebis som läggs på mitt bröst. Lova Elna Linusdotter är född, 52 cm och 3770 g kärlek.