HemAlla goda ting är 3. Eller?
20:58:03Och så var det bara 3 dagar kvar av mammaledigheten.
Om jag ska vara helt ärlig så känns det ganska skönt ibland. Leia har blivit väldigt "jobbig" och krävande på senare. Hon har blivit en riktig bråkstake också. Jag börjar känna att jag inte längre kan ge henne det hon kräver. Det känns som att hon behöver stimulera sina sinnen mer. Träffa andra barn. Leka och spring fritt på stora ytor. Det är ganska skönt att säga till Linus att han minsan behöver aktivera henne och låta henne umgås och leka med andra barn. Själv kunde man vara hemma och mysa om man ville det. Men, som jag sagt tidigare hade det inte skadat att jobba lite färre timmar.
Min lilla tös. Hon har blivit så stor, hon är inte längre min lilla bebis.
Detta får mig att längta efter en lillebror att få gosa med.
En lillebror att få se Leia ta hand om och pyssla om.
Två syskon, tillsammans livet ut.
Kärleken mellan förälder och barn, för all del.
Men syskonkärlek är något speciellt. Det vill jag ge min dotter.
BVC-besök
Idag var vi på 1-årskollen på BVC. Där skulle hon som vanligt vägas och mätas men hon skulle även få sin vaccination. Leia tyckte inte alls om att få sprutor och skrek hysteriskt men det gick ganska snabbt över igen.
Och här har ni uppdateringen på hennes tillväxt under de senaste året.
Födsel: 3,92kg/52cm
1 månad: 5kg/56cm
2 månader: 6,09kg/59cm
3 månader: 6,7kg/64cm
4 månader: 7,78kg/66cm
5 månader: 8,44kg/68cm
6 månader: 9,14kg/70cm
7 månader: 9,24kg/71cm
8 månader: 9,61kg/71.5cm
9 månader: 10,14kg/73,5cm
10 månader: 10,38kg/76,5cm
11 månader: 10,79kg/77,5cm
12 månader: 11,45kg/78,5cm
testing testing
Min lilla odåga älskling.
Är hon inne i sin första trots-period? Jag har hört mycket om de där trots-perioderna.
Hon har börjat tramsa med maten. Hon gör allt hon vet att hon inte får. Hon hör inte ordet "nej". Hon gnäller jämnt. Hon blir vansinnig när hon inte får som hon vill. Sa jag att hon gnäller allt som oftast?
Idag när hon skulle få sin lunch började det som vanligt med tjo och stim, ivrig för att äntligen få äta.
Efter att hon fått första skeden mat stoppar hon in handen och tar ut allt igen.
Vi provar en gång till med samma resultat.
Där var väldigt många bitar i denna burken hon fick idag så jag tänkte att det kanske var för mycket och drog fram stavmixern. Efter första försöket fick jag fortfarande samma resultat- ut med maten bara! Jag tog tag i stavmixern igen och i ren frustration gjorde jag det till en konsistens likt vatten.
Med min mest lugna och harmoniska röst berättar jag för Leia att det inte är okej att spotta ut maten.
Hon får en sked mat. Hon stänger munnen. Hon tittar på mig. Hon flinar.
Medans hon fortfarande spärrar ögonen i mig och flinar öppnar hon munnen och plötsligt, på en millisekund tar hon båda händerna in och ut från munnen, fulla med mat och kastar omkring sig.
Hon bara skrattar och hånar mig.
Jag lämnar henne där och då, jag går ut från köket med orden "ja, då får du sitta här själv om du ska hålla på såhär". Jag stampar extra hårt i golvet, jag pustar och suckar. Men väl ute från köket kan jag inte låta bli att skratta. Jäkla unge!
Nyheter
Leia växer och växer. Hon har just nu storlek 80 och en del av kläderna börjar sitta lite tight. Samtidigt är en del fortfarande stora nog att växa lite till i. Konstigt det där med storlekarna, det skiljer så mycket från märke till märke. Jag har iallafall börjat fylla på henne 86-garderob så man slipper göra det i all hast när det hon har plötsligt är för smått från en dag till en annan. För ja, det kan gå så fort. Eftersom favirotmärket Newbie inte kommer ut med nyheter i rätt storlek har jag tagit mitt sökande vidare och hittat en ny favorit - Zara. De har så många fina kläder att jag kunnat göra av med en hel månadslön på deras hemsida. Idag kom ett paket direkt till dörren, all the way from spain. Detta är vad som fanns i paketet.
Myror i brallan
Man skulle kunna säga att Leia har myror i brallan eller spring i benen. Oavsett vad kan hon inte sitta stilla i mer än 2 sekunder. Ibland önskar jag att hon bara kunde koppla av och mysa lite, antingen i knäet hos mamma/pappa eller i soffan/saccosäcken. Ja, vad som helst egentligen.
Ikväll provade jag att sätta henne i saccosäcken med barnprogram på tv och napp+snuttar. Där satt hon blixtstilla och gosade i ungefär 2 minuter sedan var hon uppe och hoppade igen. Hon är trött och gnällig men vägrar ta det lugnt. Typiskt 1-åringar kanske, vad vet jag.
Ikväll provade jag att sätta henne i saccosäcken med barnprogram på tv och napp+snuttar. Där satt hon blixtstilla och gosade i ungefär 2 minuter sedan var hon uppe och hoppade igen. Hon är trött och gnällig men vägrar ta det lugnt. Typiskt 1-åringar kanske, vad vet jag.
Bitter
Nu är 1-årshysterin över och det är vardag igen. Snart är det ännu mer vardag, jag börjar nämligen att jobba om två veckor. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det men det känns otroligt sorgligt att lämna min fina dotter ifrån mig. Även om hon ska vara hemma med pappa så förlorar jag kontrollen över henne och det gör mig nervös. Det som känns jobbigast är att träffa henne två timmar om dagen. TVÅ timmar! Jag skaffade inte barn för att träffa henne två timmar om dagen. Och mindre blir det väl när hon ska börja på dagis och behöver gå upp tidigare.
Nu ska jag försöka sluta att vara bitter och njuta av mina sista två veckor.
1-årsdagen
Hon låg bara där. Hon låg där på min mage. Kladdig. Liten. Så liten och skör.
Jag stirrade på henne. Hon var så vacker. Så himla vacker. Alldeles perfekt.
För exakt ett år sedan föddes hon. Den vackraste av alla. Vår dotter!
Utvecklingsfas
Leia är inne i en utvecklingsfas. Ja, det finns sådana och dom är jävliga!
Hon är gnälligare än någonsin. Hon vill oftast inte sova middag och att somna inför natten är lite av ett projekt just nu. Idag åkte hon ner i sängen ganska så exakt 20:00 och skrek sig fördärvad. Hon ligger fortfarande vaken där inne. Ungjäkel!
Något helt annat!
På lördag ska jag minsan till Liseberg och bli barn på nytt. Askul!
På lördag ska jag minsan till Liseberg och bli barn på nytt. Askul!
Playdate
You know the drill.. ursäkta för dålig uppdatering, tiden rusar förbi osv.
Idag ska lilla hjärtat leka med Elliott. Det var länge sedan hon fick leka med andra barn, så det kan väl vara på tiden. Ni kan tro att hon har tjatat! Just nu vilar hon upp sig så att hon kan busa riktigt ordentligt.
Idag är det bara 3 dagar kvar till Leia's 1-årsdag och kalas. Harre jesus, det var ju inte länge sedan hon låg på mitt bröst och sov dagarna i ända. Nåja, det är en del som ska fixas innan kalaset, vi måste handla och göra klart en hel del men det får bli imorgon eller på lördag. Jag vet inte om jag nämnt det här men vi (linus, farfar-kenny, farbror-robin) bygger hus och det tar upp ganska mycket av Linus tid. Denna veckan har han inte hunnit hem förän han ska iväg igen. Igår kom han inte hem förän 22:00, stackars pågen och idag ska han dit igen. Jag och loppan tänkte ta oss ut och hälsa på ikväll, om det inte regnar.
Nej, nu får jag väcka busan och göra oss klara för avfärd!
Bild som Sara tog när vi träffades
Utvecklingen
Snart är Leia 1 år gammal, även om hon fortfarande är min lilla bebis.
Utvecklingen går verkligen framåt och jag blir imponerad varje dag. Från det att hon blev 6 månader har hon utvecklats något enormt, det var då allt började.
Nu kan hon:
- Säga pappa (paba, papa, baba), lampa (bapa), napp (bapp), katt/kise (sss)
- Hon kan även göra sig förstådd genom att peka. Vill hon ha dricka pekar hon på flaskan och säger "AH". Vill hon att jag ska läsa boken med henne lyfter hon upp boken och säger "AH"
- Hon vet vad hon ska göra om jag säger "hämta" "gå till" "ge den till" också föremål/personer som hon känner till.
- Hon vet mycket välvad "nej" betyder men ignorerar det mestadels
- Hon har börjat peka mycket, på allt möjligt och säga "AH", då ska man tala om vad hon pekar på. Gärna 10 gånger efter varandra.
- Hon börjar gå allt mer, hon har nu börjat släppa bord, stolar etc för att gå till andra föremål. För 1 vecka sedan gick hon endast från människa till föremål/annan människa.
- Hon har börjat klättra
- Hon ger en puss om man frågar efter en (med öppen mun såklart)
- Hon försöker sig på att stapla grejor
- Hon "städar" undan sina leksaker ner i leklådan (bara om hon själv vill, förståss)
Jag fortsätter att tjata "mamma" och hoppas på resultat snart.
Annars övar vi mest på att gå, hon erbjuds att gå vart vi än ska, ibland själv och hålla i handen ibland.
Vikthetsen
Jag snubblade över en bild på facebook idag. Här är bilden:
Folk blev tokiga. Arga. Förbannade. De beskyller Lindex, som säljer skärpet på sin barnavdelning, för barnens låga självförtroende och menade på att det var helt fruktansvärt att ett sådant skärp kan säljas på en barnavdelning. Själv ställer jag mig ganska frågande till varför? Jag tyckte att det var ett ganska fräckt skärp. Jag hade inte haft något problem med att mitt barn skulle ha ett sådant. Är det inte upp till föräldrarna själv att bestämma vad just deras barn får ha och inte får ha? Är det inte upp till föräldrarna själv att ge sitt barn det självförtroende de behöver? Varför skyller man hela tiden på alla andra? Det är inte Lindex fel att somliga barn är överviktiga. Det är inte Lindex fel att somliga barn har dåligt självförtroende. Det är vi, som föräldrar, som får ta en gnutta ansvar här. Eller? Vill ni inte ha skärpet? Kör det inte då.
New in
Jag och tossan åkte med farmor Bodil till väla och ikea idag. Jag skulle handla en barngrind, ballonger och eventuellt något litet klädesplagg till lilltjejen. Nåja, det blev väl lite mer än så. Förutom klädbomben ni kan skåda här nedan köpte jag den där grinden, balloger till Leia´s kalas, förkläde till Leia, badhandduk till Leia, leksak till Leia, krukor till Leia's rum.. Ja, en hel del till Leia med andra ord.
Bissingar
Hej alla fänz!
Jag har tjuvat morsans dator och tänkte uppdatera er lite snabbt om läget hos mig nu för tiden.
Alltså jag har lärt mig att gå och idag hade mamma lagt en påse precis där jag skulle gå. Jag snubblade såklart på den och trillade rakt in i kanten på dörren. Fy fan va ont det gjorde! Men jag fick kramar och pussar av både mamma och pappa så det kanske är det som krävs. Snåljåpar!
Och sen så har jag ju också fått mina första tänder. Mamma vill heeeela tiden titta på dom, men jag låter henne inte. Hihi! Men så idag gjorde hon en fuling. När jag skulle resa mig upp vid bordet så hade hon lagt en bok där som jag tog tag i och när jag drog i den så kom hörnet rakt i mitt öga. Fy fan vad det också gjorde ont! Jag skrek och grät. Tydligen så visade jag mina tänder då så istället för att ta upp och trösta mig direkt (hallåååå?) så tog hon ett foto först. Vad är det för fasoner? Gör era mammor också så? Så jävla snålt alltså. Ska bli så skönt sen när hon börjar jobba och pappa är hemma istället, han bryt sig inte om sånt.
Ååååh, mamma och farmor ska dra med mig på shopping imorgon, alltså jag döööör. Det är ju SÅ pinsamt att gå där med dom. Och mamma ska ju in i alla affärer också. Också frågar hon mig om jag vill ha det och det och det. Åååååh, jag bryr mig ju inte! Jag vill bara vara hemma och leka i pappas saccosäck. Fast jag brukar få massa rån och dricka och smooties när vi är iväg så det kan ju bli gott.
Jaja. Hejdå.
Leia aka Lillan
Tillbaka till verkligheten
Jag har älskat att vara mammaledig. Att vara mamma är verkligen det bästa jobbet någonsin! Hade jag själv fått välja hade jag varit hemma tills Leia är 2 år, sedan hade jag jobbat halvtid. Nu har jag tyvärr inte den möjligheten, utan jag får faktiskt bara vara hemma med min lilla pärla i 4 veckor till. Det är ju helt fruktansvärt!
Även om Leia säkerligen kommer ha en fantastiskt tid hemma med sin pappa så kan jag inte låta bli att tycka synd om mig själv. Men det börjar faktiskt kännas bättre, jag kan i vissa svaga ögonblick tycka att det ska bli lite kul att komma tillbaka till jobbet och alla kollegor. Jag kommer dock snabbt på bättre tankar och önskar att jag fått möjligheten att jobba mindre. Jag hade kunnat nöja mig med 75% men helst skulle jag jobbat 50%. Vi får väl se om vi lyckas vinna ett par miljoner så att jag kan göra verklighet av drömmen.
Övningsgår
Jag och tossan övar för fullt här hemma!
Hon har kunnat ta 5-7 steg ett ganska bra tag, men har gärna lite framåtlutning på kroppen, så hon liksom trillar fram och benen hinner inte med riktigt. Igår fick hon till en bättre balans och slog sitt rekord genom att ta hela 12 steg på egen hand. Mamman blev stolt som en tupp!
Idag övade vi ännu mer och slog rekordet stort.
28 steg fick jag det till. Sjugoåtta! Harre gud, snart går hon ju på riktigt. Hon ska bara få lite mer balans.
