Man skulle kunna tro att jag vill skapa någon form av modeblogg här men det är inte sant. Jag bara gillar Leiakläder. Jag har inte ekonomi till att köpa allt jag vill ha (no shit) men om jag lägger upp det här så känns det lite som att jag ändå har de i mina ägor. Märkligt va. Här kan ni se mina senaste låtsasköp.

Hej hej, eller vad man brukar säga.

Trevligt att ni fortfarande hittar in hit trots att denna bloggen är mer död än levande just nu.

 

Jag tänkte dock prata om en helt annan sak.

Jag har sedan jag var väldigt, väldigt liten haft lite av ett sjätte sinne. Jag har på något vis kunnat "läsa av" människor. Jag skapar mig en uppfattning väldigt snabbt och det stämmer i 99% av fallen. Det är med andra ord väldigt svårt att ligga på plussidan hos mig om man inte är en bra människa rakt igenom.

 

Idag hände något roligt. Eller, ni ska få höra hela historian.

Jossan är min bästa vän, hon har träffat Leia kontinuerligt från dagen hon föddes. Nu på senare har Leia blivit frälst i Jossan, hon är typ det bästa som finns i världen just nu. 

Idag skulle vi gå och handla, jag och den lilla. Leia ville inte åka vagnen så vi skulle gå dit. När vi kommit ut till dörren ropar Leia "Jossa, Jossaaa" varpå jag svarar att Jossan är hemma. Hon ger sig inte så vi går hem till Jossan för att hälsa på. Efter lite spexande i trappuppgången tar Leia min hand och drar in mig till Jossan. När vi varit där ett tag så säger jag att vi ska gå till affären. "Neeeej" säger Leia. Några minuters tjat senare tröttnar jag och tänkte köra den där klassikern ni vet, "nu går jag" och hoppas på att ungen liksom ska fatta galoppen och bara hänga på. Närå, "hejdå mamma" säger Leia och vinkar till mig med världens största leénde.

 

Nåja, nu till det jag skulle komma till då:

Jossan hade en, för Leia, okänd man på besök hemma hos sig när jag gick iväg och handlade. Ensam. Leia brukar vanligtvis inte gilla främmande människor, hon är väldigt vaksam och försiktig. Blyg eller rent av rädd om man hellre vill säga det. Hon kan även visa tydlig att hon inte riktigt litar på folk, kända som okända. Men denna mannen, Leia accepterade honom på en gång. Dom lekte och spelade spel. Jag undrar om inte Leia också har den där fingertoppskänslan för människor, precis som sin mor. Det var första gången jag träffade honom och jag fick en bra känsla jag också.