Då var det dax igen, södagsrutinen, förberedelserna inför en ny arbetsvecka. Förhoppningsvis håller jag mig frisk denna veckan. Ja, gärna ett bra tag framöver också. Det var så länge sedan jag hade feber att jag glömt av hur det kändes, det var ju typ hemskt. Under denna hemska period i mitt liv har något fantastiskt hänt. Leia säger "mamma". Alltså, hon säger det korrekt! Innan har hon sagt mer "Bmabma". Åh, det är ju helt ljuvligt att höra.

 

 

Vad händer i veckan då?

Jag väntar paket från Zara, en tröja och ett par skor är påväg!

Jag väntar paket från kopbarnvagn.se, en vagn-muff är påväg!

På tisdag ska jag få mina naglar fixade.

På fredag är det mamma/dotter-time.

På lördag är det babysim.

 

 

Hallå mitt i skrikfesten!

Eller ni har inte det? Nähä. Det har vi, eller jag.

Leia har bestämt sig för att inte alls sova ikväll så hon ligger och skriker för fulla muggar i sin säng.

 

Själv försöker jag koppla bort skriket och gå in var 5:e minut, 5-minutersmetoden, ni vet.

Innan jag öppnar dörren tar jag ett djupt andetag och tänker på att jag ska vara lugn och harmonisk. Sedan går jag in, plockar upp x antal nappar från golvet, stoppar in en i munnen på henne, lägger resten i sängen, tar henne stående vid sänggavlen och lägger henne ner, "Så Leia, nu ska du sova. Sov gott" och sedan går jag ut. När jag stänger dörren morrar jag för mig själv och sedan sitter jag och försöker koppla bort skrikandet i 5 minuter till. Hur många minuter vi är uppe i? Bara 40.

 

Snart är det matchstart. Sverige - Österrike. Ödesmatch, sägs det. Vinna eller försvinna.

Jag har bunkrat upp med cola, chips, dipp och dumle (dom där med crisp, så goda!)

 

Dax att gå in till Leia igen.

Andas in - lugn och harmoisk - andas ut.

Det är svårt att hålla bloggen vid liv nu, men det förstår ni säkert. Idag ligger jag mest bara i sängen, i nya sängkläder som min sambo så snällt har både köpt och bäddat med. Jag är sjuk. Jag känner mig som en man med en förkylning, så ynklig, så ynklig. Det började redan igår eftermiddag på jobb, jag mådde konstigt, var yr och matt. På natten blev det värre och febern kom smygandes. Svettig, frusen, svettig, frusen. Ja, ni vet. Inte blev det bättre av att vårt lilla monster bestämde sig för att strula inatt heller. Flera gånger vaknade hon och till slut gick det inte att få tyst på henne så pappan tog in monstret till vår säng där hon somnade om. Fram till 06:00 då hon tyckte att det var mycket roligare att fara runt och spela allan i hela sängen. Efter en timme fick denna mamman nog och tog in henne i sin egen säng där hon somnade om.

Nu är monstret hos sin farmor och jag ska passa på att njuta av lugnet och se till att bli frisk igen.