HemFörsta snön
17:35:47Idag vaknade vi upp till årets första snö utanför fönsterna. Vi har köpt en pulka till Leia i julklapp men den fick invigas redan idag.
När vi kom ut stod Leia mest bara still och såg fundersam ut över allt "pi" som låg på marken. Efter någon minut i pulkan sa hon "wiiii" och slängde ner nävarna i snön. Kallt som tusan var det (ja, för mig iallafall, jag har inte vett att klä mig ordentligt) så rundan blev inte så lång. Vi hann med en liten fotostund där jag stod med skakande kamera i högsta hugg samtidigt som jag ropar "heeej" och "hohoooo" för att försöka få ungen att titta in i kameran. De som gick förbi kollade mer in i kameran än vad Leia gjorde.
Long time no see
Nu tänkte jag sätta mig ner och uppdatera er. Jag ska bara springa på toa och sedan hämta ett glas cola.
Sådär ja, vad händer och sker i mitt liv då?
Inte sådär himla mycket, jag jobbar precis som alla andra och mycket mer hinns det inte med.
Jag har däremot börjat se på Breaking bad och är totalt beroende. Det blir några avsnitt varje kväll och jag har nog plöjt igenom alla säsonger inom 1 vecka. Jag har klarat alla tillgängliga banor på Candy crush och är därmed ganska uttråkad innan jag somnar, det var nämligen värdens bästa sömnmedel. Jag har hunnit få en släng magkatarr - det var länge sedan sist. Får gärna försvinna igen. Jag har kommit på tre önskningar inför jul - solsemester, extern hårddisk (typ den största som finns, det ska få plats många tusentals bilder. jag har redan över 5000 bilder och Leia är bara dryga året) och en ny laptop. Jag tror inte att jag får en enda.
Vad händer i Leia's liv då?
Nu vet jag inte riktigt var den senaste utvecklingsuppdateringen slutade men OJ vad hon växer och utvecklas.
Hon var sen med att få tänder, hon fick de första när hon var 11 månader. Nu har hon fem stycken, tre där nere och två där uppe. Hon förstår så otroligt mycket, det går liksom att kommunisera med henne. Ber vi henne att hämta sina skor och sin jacka så gör hon det. Ber vi henne att gå och sätta sig i soffan så gör hon det.
Hennes ordförråd utvecklas, det hon säger (som vi förstår) är: hej, mamma, pappa, katt(en), ko, bil, lampa, napp, sko(r), jacka, dricka, skål (och skålar med oss), pi (när hon hittar något skräp som är "äckligt"), ljus, öga, öra, slut. Jag har säkert glömt något. Ja, juste! Hon kan säga sitt namn också. Hon tror att alla bebisar på bild också heter Leia, eller Eja, som hon säger.
Hon säger även två och treordsmeningar: hej mamma, hej pappa, hejdå pappa, där är katten. Hon räknar dessutom till fyra, med viss hjälp dock. Hon har lärt sig innebörden av att "städa".
Hon kan låta som följande: Hund, katt, häst, ko, får, bil.
Ja, ni ser ju - hon är helt fantastisk.
På önskelistan
Här inne har det varit dött ett tag. Om jag ska vara ärlig så har hela min tillvaro varit ganska död på senare. Det där med tröttheten har fått en helt ny innebörd för mig. Jag sitter i detta nu i soffan, TV:n är på i bakgrunden, Leia spelar på sin speldosa inne i sin säng. Nej, hon har inte somnat än, trots att hon bara vilat 30 minuter under dagen, man kan tycka att hon borde somna såfort huvudet nuddade kudden, men nej. Skönt att hon inte skriker dock! Grannen sitter och gapar på andra sidan väggen, det låter som att hon beklagar sig till sin väninna över att sonen inte vill bo hos henne lika mycket som hos sin pappa. Jag förstår frustrationen, men snälla nån - dämpa dig lite.
Vet ni?
Det är julafton om drygt 7 veckor. Hur galet?
Leia låter hälsa att hon önskar sig nya kläder. Hon visar gärna vilka, här kommer de.
Ja, som ni ser är allt från newbie. Dom har fan ta mig kommit med lite nyheter. Synd att dom gör det när min ekonomi är under isen. Fan.
Uppdatering: Båda byxorna, koftan och pyjamasen är paxade.
Söndagkväll
Då var det dax igen, södagsrutinen, förberedelserna inför en ny arbetsvecka. Förhoppningsvis håller jag mig frisk denna veckan. Ja, gärna ett bra tag framöver också. Det var så länge sedan jag hade feber att jag glömt av hur det kändes, det var ju typ hemskt. Under denna hemska period i mitt liv har något fantastiskt hänt. Leia säger "mamma". Alltså, hon säger det korrekt! Innan har hon sagt mer "Bmabma". Åh, det är ju helt ljuvligt att höra.
Påminnelse till mig själv: Skriv om Leias utveckling och kunskaper.
Vad händer i veckan då?
Jag väntar paket från Zara, en tröja och ett par skor är påväg!
Jag väntar paket från kopbarnvagn.se, en vagn-muff är påväg!
På tisdag ska jag få mina naglar fixade.
På fredag är det mamma/dotter-time.
På lördag är det babysim.
Se så fin hon är när hon sover, min lilla stjärna.
Varför alltid när jag är själv hemma
Hallå mitt i skrikfesten!
Eller ni har inte det? Nähä. Det har vi, eller jag.
Leia har bestämt sig för att inte alls sova ikväll så hon ligger och skriker för fulla muggar i sin säng.
Själv försöker jag koppla bort skriket och gå in var 5:e minut, 5-minutersmetoden, ni vet.
Innan jag öppnar dörren tar jag ett djupt andetag och tänker på att jag ska vara lugn och harmonisk. Sedan går jag in, plockar upp x antal nappar från golvet, stoppar in en i munnen på henne, lägger resten i sängen, tar henne stående vid sänggavlen och lägger henne ner, "Så Leia, nu ska du sova. Sov gott" och sedan går jag ut. När jag stänger dörren morrar jag för mig själv och sedan sitter jag och försöker koppla bort skrikandet i 5 minuter till. Hur många minuter vi är uppe i? Bara 40.
Snart är det matchstart. Sverige - Österrike. Ödesmatch, sägs det. Vinna eller försvinna.
Jag har bunkrat upp med cola, chips, dipp och dumle (dom där med crisp, så goda!)
Dax att gå in till Leia igen.
Andas in - lugn och harmoisk - andas ut.
Lipsillen
Hej å hå!
Det är svårt att hålla bloggen vid liv nu, men det förstår ni säkert. Idag ligger jag mest bara i sängen, i nya sängkläder som min sambo så snällt har både köpt och bäddat med. Jag är sjuk. Jag känner mig som en man med en förkylning, så ynklig, så ynklig. Det började redan igår eftermiddag på jobb, jag mådde konstigt, var yr och matt. På natten blev det värre och febern kom smygandes. Svettig, frusen, svettig, frusen. Ja, ni vet. Inte blev det bättre av att vårt lilla monster bestämde sig för att strula inatt heller. Flera gånger vaknade hon och till slut gick det inte att få tyst på henne så pappan tog in monstret till vår säng där hon somnade om. Fram till 06:00 då hon tyckte att det var mycket roligare att fara runt och spela allan i hela sängen. Efter en timme fick denna mamman nog och tog in henne i sin egen säng där hon somnade om.
Nu är monstret hos sin farmor och jag ska passa på att njuta av lugnet och se till att bli frisk igen.
Den trötta shopaholic:en
Jag är så vansinnigt trött nu för tiden. Det känns att ha börjat jobba igen kan jag meddela!
När jag är på jobb är jag så uppe i varv att jag inte tänker på något annat än just jobb - skönt kan tyckas. Men när jag sedan kommer hem är där en till som kräver min fulla uppmärksamhet. Det får hon, med nöje men när hon sedan somnat för natten och jag slappnar av, ja då blir jag trött, trött, trött. Som om någon dragit ut strömsladden till kroppen. Hur lång tid tar det innan man vänjer sig?
Ikväll blev jag shoppingsugen. Klickade in mig på zara's hemsida och hittade grejer för tusenlappen. Bantade ner det till femhundralappen men kunde ändå inte förmå mig att klicka på "gå till kassan" med vetskapen om min halva månadslön på kontot. Fan vad jag saknar att ha pengar. Ge mig oktoberlönen på en gång, tack!
Dessa skorna vill jag gärna köpa till mitt lilla troll. Inte dyra. Snygga. Varma. Sköna. Fan.
Oktoberlönen, var är du?
Det där med träning.. igen.
Nu ska ni få höra!
Linus rusade just ut från rummet. Upprörd. För att jag var svår. Det tycker inte jag.
Det hela började med att jag skulle finna tid till att träna en gång på vardagen också, då fredagar och lördagar är bokade. 3 gånger i veckan är det jag ska uppnå, men jag menar på att det inte finns tid över. Han citerade en väns uppdatering på instagram - Att träna 1 timme är 4% av din tid.
Som den huggorm jag är, är jag inte sen med att argumentera emot honom.
Låt mig få demostrera:
Jag har 24 timmar per dygn.
Jag sover ca 7 timmar = 17 timmar kvar
Jag är iväg på jobb ca 11,5 timmar = 5,5 timmar kvar.
Jag ägnar ca 2,5 timmar till Leia innan hon lägger sig = 3 timmar kvar.
Att träna 1 timme är alltså 33,333333333333(oändligt)% av min lediga tid.
Dessutom(!) tränar man inte i bara en timme utan snarare två timmar = 66,6666666666(oändligt)% av min lediga tid. Sedan ska man ju hinna äta (0,25 timmar), duscha(0,5 timmar), umgås med sin partner(1 timme) och andra viktiga saker (0,75 timmar). = minus 1,5 timmar
Så säg mig - Vilken tid ska jag offra? Sömn? Kvalitetstid med min dotter? Arbetstid?
Måste vara en kille som kommit på detta dumma citat.
Working class hero
Sitter just nu i en bil, påväg mot Svalöv. Två barn ska lämnas av på förskolan och sedan styr bilen mot Lund och arbetet. Jag känner mig ganska pigg idag, något jag inte varit på hela helgen, så det känns skönt.
Så, måndag alltså. Vad har veckan att erbjuda? Inte mycket. Idag är en oskriven dag, vad som helst kan komma att ske. Imorgon ska jag få fixat mina långa klor och på lördag är det babysim. Jag längtar mest till nästa vecka, om jag ska vara helt ärlig, då ska jag nämligen tatuera mig. Äntligen!
Första veckan
Första arbetsveckan lider mot sitt slut. Det har gått oväntat bra och just nu känns det som att jag jobbat en månad och inte en vecka. Jag befarade att jag skulle sakna min lilla loppa hela dagarna och bara längta hem, men så har det faktiskt inte varit. Det kan låta hemskt men jag har inte hunnit tänka på annat än mina uppgifter. Jag har kunnat slappna av och koppla bort mammarollen på arbetstid och det tycker jag känns otroligt skönt. Sen litar jag på Linus och vet att dom har det bra tillsammans. Veckan gick så bra att jag till och med hoppade in extra på ett 12-timmars pass på fredagen då jag egentligen är mammaledig.
Idag är det söndag och sista lediga dagen innan en ny arbetsvecka. Jag spenderar den med min fina unge och hennes pappa som precis kommit hem från husbygget.
Nu börjar allvaret
Det har länge känts overkligt på något vis. Som att jag inte har kunnat greppa eller förstå det.
Imorgon, måndag, är jag tillbaka på min arbetsplats.
Det är först nu som jag känner att det faktiskt händer. Jag har ställt klockan på 06:15. Jag har både frukost och lunchlåda redo i kylen. Jag har gjort iordning Leia's skötbord. Laddat upp med blöjor och mat. Lagt fram kläder till henne för imorgon och tagit en stor dos Leia-lukt.
Just nu slappnar jag av i soffan med min sista chipspåse på ett bra tag. Jag känner mig lite sorgsen men ändå förväntansfull. Jag vill börja använda min hjärna igen. Den känns just nu bara som mos. Mammamos.
Nu kör vi!
Alla goda ting är 3. Eller?
Och så var det bara 3 dagar kvar av mammaledigheten.
Om jag ska vara helt ärlig så känns det ganska skönt ibland. Leia har blivit väldigt "jobbig" och krävande på senare. Hon har blivit en riktig bråkstake också. Jag börjar känna att jag inte längre kan ge henne det hon kräver. Det känns som att hon behöver stimulera sina sinnen mer. Träffa andra barn. Leka och spring fritt på stora ytor. Det är ganska skönt att säga till Linus att han minsan behöver aktivera henne och låta henne umgås och leka med andra barn. Själv kunde man vara hemma och mysa om man ville det. Men, som jag sagt tidigare hade det inte skadat att jobba lite färre timmar.
Min lilla tös. Hon har blivit så stor, hon är inte längre min lilla bebis.
Detta får mig att längta efter en lillebror att få gosa med.
En lillebror att få se Leia ta hand om och pyssla om.
Två syskon, tillsammans livet ut.
Kärleken mellan förälder och barn, för all del.
Men syskonkärlek är något speciellt. Det vill jag ge min dotter.
BVC-besök
Idag var vi på 1-årskollen på BVC. Där skulle hon som vanligt vägas och mätas men hon skulle även få sin vaccination. Leia tyckte inte alls om att få sprutor och skrek hysteriskt men det gick ganska snabbt över igen.
Och här har ni uppdateringen på hennes tillväxt under de senaste året.
Födsel: 3,92kg/52cm
1 månad: 5kg/56cm
2 månader: 6,09kg/59cm
3 månader: 6,7kg/64cm
4 månader: 7,78kg/66cm
5 månader: 8,44kg/68cm
6 månader: 9,14kg/70cm
7 månader: 9,24kg/71cm
8 månader: 9,61kg/71.5cm
9 månader: 10,14kg/73,5cm
10 månader: 10,38kg/76,5cm
11 månader: 10,79kg/77,5cm
12 månader: 11,45kg/78,5cm
testing testing
Min lilla odåga älskling.
Är hon inne i sin första trots-period? Jag har hört mycket om de där trots-perioderna.
Hon har börjat tramsa med maten. Hon gör allt hon vet att hon inte får. Hon hör inte ordet "nej". Hon gnäller jämnt. Hon blir vansinnig när hon inte får som hon vill. Sa jag att hon gnäller allt som oftast?
Idag när hon skulle få sin lunch började det som vanligt med tjo och stim, ivrig för att äntligen få äta.
Efter att hon fått första skeden mat stoppar hon in handen och tar ut allt igen.
Vi provar en gång till med samma resultat.
Där var väldigt många bitar i denna burken hon fick idag så jag tänkte att det kanske var för mycket och drog fram stavmixern. Efter första försöket fick jag fortfarande samma resultat- ut med maten bara! Jag tog tag i stavmixern igen och i ren frustration gjorde jag det till en konsistens likt vatten.
Med min mest lugna och harmoniska röst berättar jag för Leia att det inte är okej att spotta ut maten.
Hon får en sked mat. Hon stänger munnen. Hon tittar på mig. Hon flinar.
Medans hon fortfarande spärrar ögonen i mig och flinar öppnar hon munnen och plötsligt, på en millisekund tar hon båda händerna in och ut från munnen, fulla med mat och kastar omkring sig.
Hon bara skrattar och hånar mig.
Jag lämnar henne där och då, jag går ut från köket med orden "ja, då får du sitta här själv om du ska hålla på såhär". Jag stampar extra hårt i golvet, jag pustar och suckar. Men väl ute från köket kan jag inte låta bli att skratta. Jäkla unge!
Myror i brallan
Man skulle kunna säga att Leia har myror i brallan eller spring i benen. Oavsett vad kan hon inte sitta stilla i mer än 2 sekunder. Ibland önskar jag att hon bara kunde koppla av och mysa lite, antingen i knäet hos mamma/pappa eller i soffan/saccosäcken. Ja, vad som helst egentligen.
Ikväll provade jag att sätta henne i saccosäcken med barnprogram på tv och napp+snuttar. Där satt hon blixtstilla och gosade i ungefär 2 minuter sedan var hon uppe och hoppade igen. Hon är trött och gnällig men vägrar ta det lugnt. Typiskt 1-åringar kanske, vad vet jag.
Ikväll provade jag att sätta henne i saccosäcken med barnprogram på tv och napp+snuttar. Där satt hon blixtstilla och gosade i ungefär 2 minuter sedan var hon uppe och hoppade igen. Hon är trött och gnällig men vägrar ta det lugnt. Typiskt 1-åringar kanske, vad vet jag.
Bitter
Nu är 1-årshysterin över och det är vardag igen. Snart är det ännu mer vardag, jag börjar nämligen att jobba om två veckor. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det men det känns otroligt sorgligt att lämna min fina dotter ifrån mig. Även om hon ska vara hemma med pappa så förlorar jag kontrollen över henne och det gör mig nervös. Det som känns jobbigast är att träffa henne två timmar om dagen. TVÅ timmar! Jag skaffade inte barn för att träffa henne två timmar om dagen. Och mindre blir det väl när hon ska börja på dagis och behöver gå upp tidigare.
Nu ska jag försöka sluta att vara bitter och njuta av mina sista två veckor.
1-årsdagen
Hon låg bara där. Hon låg där på min mage. Kladdig. Liten. Så liten och skör.
Jag stirrade på henne. Hon var så vacker. Så himla vacker. Alldeles perfekt.
För exakt ett år sedan föddes hon. Den vackraste av alla. Vår dotter!
Utvecklingsfas
Leia är inne i en utvecklingsfas. Ja, det finns sådana och dom är jävliga!
Hon är gnälligare än någonsin. Hon vill oftast inte sova middag och att somna inför natten är lite av ett projekt just nu. Idag åkte hon ner i sängen ganska så exakt 20:00 och skrek sig fördärvad. Hon ligger fortfarande vaken där inne. Ungjäkel!
Något helt annat!
På lördag ska jag minsan till Liseberg och bli barn på nytt. Askul!
På lördag ska jag minsan till Liseberg och bli barn på nytt. Askul!
Playdate
You know the drill.. ursäkta för dålig uppdatering, tiden rusar förbi osv.
Idag ska lilla hjärtat leka med Elliott. Det var länge sedan hon fick leka med andra barn, så det kan väl vara på tiden. Ni kan tro att hon har tjatat! Just nu vilar hon upp sig så att hon kan busa riktigt ordentligt.
Idag är det bara 3 dagar kvar till Leia's 1-årsdag och kalas. Harre jesus, det var ju inte länge sedan hon låg på mitt bröst och sov dagarna i ända. Nåja, det är en del som ska fixas innan kalaset, vi måste handla och göra klart en hel del men det får bli imorgon eller på lördag. Jag vet inte om jag nämnt det här men vi (linus, farfar-kenny, farbror-robin) bygger hus och det tar upp ganska mycket av Linus tid. Denna veckan har han inte hunnit hem förän han ska iväg igen. Igår kom han inte hem förän 22:00, stackars pågen och idag ska han dit igen. Jag och loppan tänkte ta oss ut och hälsa på ikväll, om det inte regnar.
Nej, nu får jag väcka busan och göra oss klara för avfärd!
Bild som Sara tog när vi träffades
Utvecklingen
Snart är Leia 1 år gammal, även om hon fortfarande är min lilla bebis.
Utvecklingen går verkligen framåt och jag blir imponerad varje dag. Från det att hon blev 6 månader har hon utvecklats något enormt, det var då allt började.
Nu kan hon:
- Säga pappa (paba, papa, baba), lampa (bapa), napp (bapp), katt/kise (sss)
- Hon kan även göra sig förstådd genom att peka. Vill hon ha dricka pekar hon på flaskan och säger "AH". Vill hon att jag ska läsa boken med henne lyfter hon upp boken och säger "AH"
- Hon vet vad hon ska göra om jag säger "hämta" "gå till" "ge den till" också föremål/personer som hon känner till.
- Hon vet mycket välvad "nej" betyder men ignorerar det mestadels
- Hon har börjat peka mycket, på allt möjligt och säga "AH", då ska man tala om vad hon pekar på. Gärna 10 gånger efter varandra.
- Hon börjar gå allt mer, hon har nu börjat släppa bord, stolar etc för att gå till andra föremål. För 1 vecka sedan gick hon endast från människa till föremål/annan människa.
- Hon har börjat klättra
- Hon ger en puss om man frågar efter en (med öppen mun såklart)
- Hon försöker sig på att stapla grejor
- Hon "städar" undan sina leksaker ner i leklådan (bara om hon själv vill, förståss)
Jag fortsätter att tjata "mamma" och hoppas på resultat snart.
Annars övar vi mest på att gå, hon erbjuds att gå vart vi än ska, ibland själv och hålla i handen ibland.
