Det har länge känts overkligt på något vis. Som att jag inte har kunnat greppa eller förstå det.

Imorgon, måndag, är jag tillbaka på min arbetsplats.

Det är först nu som jag känner att det faktiskt händer. Jag har ställt klockan på 06:15. Jag har både frukost och lunchlåda redo i kylen. Jag har gjort iordning Leia's skötbord. Laddat upp med blöjor och mat. Lagt fram kläder till henne för imorgon och tagit en stor dos Leia-lukt.

 

Just nu slappnar jag av i soffan med min sista chipspåse på ett bra tag. Jag känner mig lite sorgsen men ändå förväntansfull. Jag vill börja använda min hjärna igen. Den känns just nu bara som mos. Mammamos.

 

Nu kör vi!