Ibland kan jag stanna upp och verkligen fundera över tiden. Den tiden som bara sprungit förbi. Var fan blir den av? Om 69 dagar fyller min lilla bebis år. Ett helt år har snart gått alltså. Det är ju bara helt ofattbart.

 

Dagarna är fulla av bus och lek, upptäcktsfärd och kattjakt. Det känns som att hon har varit såhär rörlig hela tiden, men det är ju inte alls länge sedan hon bara kunde ligga där man lämnade henne, med litet undantag för rullningar, men det var hon aldrig riktigt duktig på. På två månader har hon gått från att ligga/sitta på ett ställe till att krypa runt i hela lägenheten och ställa sig upp mot alla möbler och väggar.

 

Snart är hon 10 månader gammal men än har jag inte klippt navelsträngen mellan oss.