Det är väl ganska kul när ens barn utvecklas och lär sig nya saker. Jag är den första att uppmuntra och lära, dessutom blir jag överlycklig när hon gör något nytt, så som att rulla runt, ta tag i saker eller skratta.

 

Nu har min annars så underbara dotter lärt sig att man kan skrika. Inte gråtskriket, det har hon kunnat alldeles för länge. Hon har börjat skrika åt allt, oftast sina leksaker. Jag vet inte om det är för att hon är arg på dom av någon okänd anledning, eller om det bara är någon form av utveckling för rösten.

 

Oavsett vad så gillade jag mer när hon pratade lite smått och lägre. Numera låter det såhär:

 

 

 

Hon brukar tycka det är jätte roligt att kolla på sig själv när jag spelat in henne, så även denna gången lät jag henne kolla på sin egen film, här har ni hennes reaktion:

 

 

 

Jag vill så gärna veta vad hon skrek till sin stackars nalle som var SÅ hemskt!

Jag tog givetvis upp och tröstade lilla flickabarnet och ska aldrig mer visa henne den filmen. Jag lovar.